EN NY MEDBORGARE
UTE NU
Ny novell ute den 11 december, 2019!

En ny medborgare

Dystopisk Science fiction i Stockholmsmiljö

I ett dystopiskt Stockholm erbjuder tekniska framsteg både robotar och avancerade implantat, men samhällsklimatet är också hårdare än någonsin.

Journalisterna Anna och Leah tar till okonventionella metoder för att utreda projektet som förvandlar uteliggare till produktiva medborgare. De riskerar allt för att nå en sanning som inte får läcka ut.

Novellen En ny medborgare är en science fiction-berättelse med inslag av thriller och cyberpunk.

Utgiven av Lionvalley Publishing

.

OM MIG

Science fiction och fantasy-författare som bor i Stockholm, men tillbringar större delen av min tid i andra världar. Jag vurmar för svärta, längtar efter frihet och älskar nyfikenhet.

Jag tar uppdrag som föreläsare och skrivlärare inom genrerna fantasy, science fiction och skräck.


SMYGTITT PÅ NYA NOVELLEN

EN NY MEDBORGARE

Anna trängde sig fram i regnet mot Slussens tunnelbanestation och lät verklighetens grådask synas utan filter genom hololinserna. Förmodligen var hon den enda i lunchrusningen som inte upplevde någon form av augmented reality som förvandlade betongen till något som var lättare att stå ut med. Istället spelade hon upp materialet inför eftermiddagens möte på hololinserna och lät implantaten automatiskt justera transparensen. Trängseln tätnade och hon fick ducka under paraplyer på väg fram mot ingången.

Hololinsernas bilder rycktes sönder. Vita blixtar slog över näthinnan och sprakande skar i öronen. Anna slutade gå, bet ihop, blundade och stängde av implantaten.

"Helvete", muttrade hon och såg sig omkring med handen som skydd mot regnet.

Någon gick in i henne. Flera av människorna runt henne såg förvirrade ut, förmodligen förfärade över att se staden som den verkligen var, med skräpet, tiggarna, smogen och allt annat som förbättrades av synfiltren.

De ska vara glada att de slapp den alldeles särskilt jävliga huvudvärken som man får när integrerade hjärnimplantat oväntat slutar fungera.

Anna sträckte på sig och fick syn på en mörkblå pansarbil med polisens silvriga emblem en bit bort vid vägkanten.

Deras störare fungerar alltså. Det kommer att göra livet svårare för mig.

Hon armbågade sig förbi ett par arbetare i regnponchos och kom in under taket vid tunnelbaneingången.

"Ur vägen!" beordrade en polis på väg ut.

Han stötte till Anna med rustningens axelklaff. Hon stapplade åt sidan med värkande axel. En kvinna släpades ut genom dörrarna av två andra poliser. Hon sprattlade och slet för att komma loss ur deras grepp.

"Släpp mig!" skrek kvinnan. "Jag har inte gjort något!"

Anna aktiverade hololinserna för att ta några foton men inget hände. Hon svor och skyndade efter dem. Behövdes verkligen tre poliser i full stridsmundering för att ta hand om en person?

Folk skingrades och en väg öppnades genom trängseln när poliserna drog kvinnan mot pansarbilen. Hennes fötter lyfte från marken och hon sparkade kring sig, men poliserna brydde sig inte om hennes ansträngningar. Anna sprang upp jämsides med dem. Hon projicerade legitimationen genom huden på handryggen, höll upp den med journalistloggan väl synlig och ropade:

"Vad har hon gjort?"

Poliserna hejdade sig. En av dem vände huvudet åt hennes håll. Anna kunde skymta ögonen bakom hjälmens mörkröda glas, men såg annars bara leendet under visiret.

"Hon var en fara för sig själv och andra", sa polisen. Rösten var lugn, trots att kvinnan fortfarande kämpade för att komma loss. "Hon tas om hand och får den vård hon behöver", fortsatte polisen och log bredare.

Anna ryste till och blev torr i munnen. Hon försökte komma på något mer att säga, men tvekade. Poliserna vände sig bort och tog kvinnan till bilen. Hennes blonda hår var klibbigt av blod på ena sidan av huvudet. Hon skrek hest och ordlöst de sista metrarna. Anna stod kvar och såg på. Poliserna tryckte in kvinnan i pansarbilen och körde iväg.

Anna aktiverade implantaten och hololinserna. Hon drog vått hår ur ansiktet och skyndade in på tunnelbanestationen. I biljetthallen skyndade folk förbi, en del maniska, andra nollställda, alla robotlika. Hololinsernas låtsasverkligheter skimrade över deras ögon.

Lade någon märke till vad som hände? Eller väntade de bara tills de kunde fly tillbaka till sina egna versioner av verkligheten?

Anna gled igenom spärrarna och åkte ned till perrongen med den antika rulltrappan. Stirrade in i den mörka tunneln. Det hade länge varit hårda tag som gällde och det var inte den enda incidenten hon bevittnat de senaste månaderna där polisen varit överdrivet hårdhänt. Det var inte konstigt att kvinnan sprattlade och skrek. Vem som helst skulle gjort det efter ryktena om polisen som florerat den senaste tiden.

Tåget rullade in. Dörrarna gled upp. Anna klev på och tryckte sig in i ett hörn. Vagnen ryckte till och accelererade in i tunneln. Anna lutade sig mot dörren, kikade genom vattenstripigt glas. Hon skakade på huvudet som för att bli av med tankarna på kvinnans blodiga hår och polisernas stela leenden. Med en ansträngning stängde hon av de obehagliga minnena för tillfället och fokuserade hjärnan helt på förberedelserna inför eftermiddagens möte. Regnet piskade Riddarfjärdens grumliga vatten. Stadshusets brutna torn gick knappt att urskilja. Gamla stan fladdrade förbi. Hon lät bli att spana efter rörelse bland ruinerna och koncentrerade sig på materialet som projicerades på linserna.

***

För att läsa vidare, klicka på knappen nedan och köp novellen!